Blog Image

HippoFys

Om bloggen

I den här bloggen vill jag dela med mig av mina tankar, frågor, kunskaper och erfarenheter om våra vänner hästarna.
Hoppas att den kan inspirera dig!

/Nina

Broddtider

Hästens rörelseapparat Posted on Mon, January 22, 2018 08:48:34

Snön och
vintern har för ett ögonblick även lagt sig här i de södra delarna av landet.
På vägar och i hagarna är det snö och is om vartannat och det är viktigt att vi
värnar om våra hästar och ger dem bra grepp i skorna så att de inte halkar.

Många gånger
ser jag att hästarna har endast brodd i traktdelen på skon, dvs endast två
brodd i varsin sko. Jag undrar om alla som valt att ha det verkligen har
funderat igenom både för- och nackdelar med detta, eller om det blir av en vana
bara att man liksom bara har två brodd i hästens skor?

För mig känns
det som att nackdelarna överväger fördelarna och jag vill förklara det här.

Fördelar
Givetvis
finns det fördelar med att inte ha en tåbrodd i skon och det är att beslaget är
lite billigare samt att det är mindre jobb att skruva i och ur brodd. Den andra
fördelen är att OM man har en häst som har lätt att trampa sig så minskar så
klart risken för att det blir elaka skador av detta. Men ärligt talat, de som
väljer att ha två brodd av den senare anledningen – hur ofta trampar sig dessa
hästar alla andra dagar om året när det inte finns brodd i skon? Och OM hästen
skulle ha lätt för att trampa sig, eller att man vet med sig att den brallar
mycket i hagen och liknande så finns det andra förslag på hur man kan skydda hästens
framben (framför allt ballarna för sk balltramp) än att inte brodda den i tån. Man kan med fördel använda lite tjockare neoprene- eller filtboots som ger ett bra skydd för tramp samtidigt som det är en mjukare yta som kommer i kontakt med de känsliga karlederna. Sätt gärna dubbla boots, alltså den mjukare varianten närmast hästens hud och sedan ett tjockare gummiboots utanför.

Nackdelar
Om vi skulle
komma till nackdelarna med endast traktbrodd så är det bland annat att det ger
hästen ett mindre bra grepp. Jag skulle vilja be er att passa på att titta på
en häst som skrittar på en vanlig väg med snö- och isunderlag, som endast har
traktbrodd. Var framför allt uppmärksam på den sista fasen i hovens kontakt med
marken, den som kallas överrullningsfasen. Även om vårt öga inte uppfattar allt
för snabba rörelser så kommer ni att se detta, om hästen skrittar, att den
slinter med tådelen på varje hov när den ska rulla över. Framför allt
bakhovarna som driver något mer än framhovarna. Brodden sitter bak vid trakten,
i överrullningen så lyfts trakten från marken före tådelen och kvar med kontakt
mot det inte så greppvänliga underlaget är en slät järnsko. Det blir ju som en
skridsko för hästen.

Bilden visar
hur tådelen har “slirat” vid överrullningen, med en sko som endast
har traktbrodd.

Har du själv
provat att gå på ett slirigt underlag? Hur känns det i benen efter en sådan
promenad på ett par kilometer? Oftast kan man känna sig stel och trött i många
“nya” muskler som har fått hjälpa till att försöka motverka det
sliriga. Det troliga är väl att hästen påverkas på samma sätt! Det finns
också en stor risk att sträckarmuskulatur översträcks. Hästar med lite instabila
och/eller svaga bakknän sliter allt för hårt om de skulle gå med endast traktbrodd. Dessa hästar behöver bra grepp mot underlaget och det är inget undantag
på vinterväglag.

Den andra
stora nackdelen är att man ändrar på den vinkel som hästens hov får i
förhållande till marken. Den ändrade vinkeln påverkar framför allt hov-
kron- och kotled och de ligament som är kopplade till dessa leder, samt
böjsenor. Det jobb hovslagaren så noggrannt gör, att verka hoven så att vinkeln
överensstämmer med hästens benvinklar, ändras abrubt genom att man sätter på en
traktbrodd som skapar en större förändring i vinkel än vad någon hästägare
skulle acceptera om det hade varit motsvarande ändring av traktens höjd mellan två
skoningar.

Om det är
djup snö och ett underlag som brodden tränger ner i så blir det inte så
dramatisk förändring, men som det ser ut på många ställen i södra Sverige att
det bara blir några millimeter täckyta med is så finns det ett fruset underlag
som stoppar upp brodden och gör att hovens vinkel mot marken förändras.

Illustrationerna
visar hovens vinkel mot marken med fyra respektive två brodd.

Ta god hand om hästen
Det är lite
mer arbetsamt med häst på vintern, men det är nåt som ingår i hela paketet med
att ha häst. Att lära sig att ta av och slå på egna skor är inte någon tokig
kunskap, då kan du ha en uppsättning med bra broddskor till din häst och en
uppsättning med släta skor. Framför allt är det bra att nyttja i den här delen
av landet där det är vinterväglag ungefär en vecka åt gången innan det kommer
nya mildväder under en tid. Brodd sliter på hästen och bör om möjligt inte
användas när det inte behövs. Men, ibland ser jag hästar som halkar in och ut
från hagarna, som är obroddade på halt underlag och det är ännu värre. Det är
väl inte värt att hästen ska halka omkull med eventuellt svåra komplikationer
som följd bara för att man inte har hunnit eller orkat brodda på?!

Ta vara om
era hästar, de är värdefulla och gör allt för er!

/Nina



Visitera hästen även på sommarbetet

Skador & sjukdomar Posted on Wed, July 12, 2017 11:12:49

Sommaren är här och hästarna får kanske i större utsträckning gå i gräshagar och äta färskt gräs istället för den konserverade formen som de äter större delen av året. Kanske har du som ägare också planerat in lite skön ledighet och tänker ge hästen lite semester.
Att låta hästen få en välförtjänt vila är många gånger bara bra, men glöm för den delen inte bort att ha den dagliga visitationen på hästen.
Fästingen, som finns i stora delar av landet, är ett kryp som kan ställa till stor skada för hästen. Vissa fästingar bär på en bakterie som heter Anaplasma phagocytophilum och om en sådan fästing sätter sig fast på en häst och suger blod kan hästen drabbas av det som kallas Granulocytär anaplasmos, i dagligt tal kallar vi det för anaplasma. Det ska inte blandas ihop med borrelia.
Om man läser om symtomen för anaplasma beskrivs det som kraftiga symtom med hög feber, svullna ben, minskad aptit, vinglighet, ökad hjärt- och andningsfrekvens. Med andra ord så uppfattar man detta som att det inte går att missa en häst som har fått denna infektion.
Men, det är långt ifrån alla hästar som visar upp alla dessa symtom vid en infektion. Det typiska är en febertopp på ett fåtal dagar, hästen kan få mellan 39-40 graders feber.

Om man ser något eller flera av dessa symtom på hästen och misstänker att det kan vara orsakat av fästing är det bästa sättet att fastställa orsak att göra en analys av hästens blod. Dock måste analysen göras under infektionsfasen, alltså när hästen har feber. Säkrast är att göra det genom en PCR-analys (polymerase chain reaction) som påvisar bakterie-DNA i blod.
Du tar alltså kontakt med en veterinär under den här fasen, som kan hjälpa dig med provtagningen och som också skickar in provet till lab för analys.
Om provsvaret är positivt behöver hästen behandlas med kraftig antibiotika. MEN, man ska inte behandla hästen för symtomen om det inte går att diagnosticera att hästen har en pågående infektion orsakat av bakterien Anaplasma phagocytophilum, för det är en tuff behandling för hästen som också påverkar goda bakterier i kroppen. Samt att vi alla måste tänka på att i så liten utsträckning som möjligt ska behandla med antibiotika för att minska risken för resistenta bakterier.

Om hästen går på sommarbete och man inte har en noggrann daglig visitation av hästen är det mycket lätt att missa denna infektion och också missar möjligheten att behandla hästen i den akuta fasen.
Anaplasma som inte behandlas kan bland annat leda till att hästen får ett försämrat immunförsvar.

Så håll koll på era hästar, vare sig de vilar eller inte!

Mer fakta om anaplama kan du läsa om på SVA´s hemsida http://www.sva.se/djurhalsa/hast/infektionssjukdomar-hast/granulocytar-anaplasmos-hos-hast



“Jag har ju precis passat ut en sadel…”

Hästens rörelseapparat Posted on Sat, April 29, 2017 12:18:12

Att prova ut en sadel till en häst vet många kan vara ett stort bekymmer. Ibland när jag träffar en häst som visar tecken på ömhet i ryggen kan jag ibland mötas av en trött blick från hästägaren där denne menar att de har en utprovad sadel till hästen. Jag förstår problematiken och jag är inte rätt person att prova ut en sadel, jag kan bara känna att hästens rygg inte fungerar optimalt.

Hästens rygg är egentligen inte till för att
bära någon vikt, utöver sin egen. Det är lätt att vi människor glömmer bort det
när vi håller på med de här stora fantastiska djuren. Hästens bröstrygg består av 18 stycken
bröstkotor som vardera har ett revbenspar kopplat till sig.

Bild: Hästens 18 bröstkotor med tornutskott som vi känner som ryggrad och revbenspar som formar bröstkorgen

Bakom dessa 18 kotor övergår den bakre delen av hästens rygg i ländkotor. Dessa kotor har inte några revben kopplade till kotkroppen, men till skillnad från bröstkotornas korta tvärutskott är ländkotornas tvärutskott väldigt långa och tunna, likt flygplansvingar. När vi lägger en sadel på hästens rygg är det
oerhört viktigt att sadeln passar för hästen, just för den hästen.

Bild: Sista bröstkotan (Th18) och första ländkotan (L1) med dess långa tvärutskott

Jag vill poängtera att jag inte är någon
sadelutprovare och att jag inte ger några detaljerade utlåtanden gällande
sadelns passform till hästen, utan snarare generella rekommendationer i de fall
jag upptäcker att ryggproblem KAN vara kopplade till sadeln. Jag hänvisar
alltid kunden att ta en dialog med en väl utbildad sadelutprovare.

Några vanliga kopplingar mellan ryggproblem
och sadlar som jag ser ganska ofta på hästar som jag behandlar är att sadeln
antingen är för lång för hästen bröstrygg, eller att kanalen under sadeln är
för smal.

Om sadeln är för lång, eller ligger för långt
bak på hästens rygg betyder det att den ligger placerad bakom den 18:e och
sista bröstkotan. När det kommer vikt på ländkotorna och dess känsliga
tvärutskott blir den en jobbig belastning för hästen. Hästen skyddar länden
genom att spänna muskulaturen och ofta känner jag också att dessa hästar är
ömma vid palpation vid lumbosakralleden, som är leden mellan sista ländkotan
och främre delen av korsbenet.

En häst med en spänd länd kommer att få sämre
rörlighet och ryttaren kommer att märka av detta, kanske genom en sämre
bakbensaktivitet i galoppen, eller att hästen tappar spänst och framåtbjudning.

Om sadeln egentligen är lagom stor för hästen
i längd men ändå glider bak kan det bero på att sadeln är bredare än hästens
rygg.

Om sadeln har en för smal kanal kommer
sadelns bossor att ligga an mot hästens tornutskott, den del av kotan som vi
kan palpera mitt på hästens ryggrad. Tänk dig själv om du har packat en
ryggsäck där något ligger och trycker mot ryggraden, det behövs inte så mycket
tryck för att vi ska tycka att det är obekvämt. En kanal bör ha minst 3-4
fingrars bredd.

Bild: En sadel med för smal kanal, knappt 3 fingrar får plats.

Bild: En sadel med en kanal där 4 fingrar får plats.

En häst som har en sadel med för trång kanal kan
många gånger få en tillbakabildad muskulatur vid hela sadelläget eller närmast
ryggraden. Hästen kan ha en fin och väl
utvecklad muskulatur i övrigt, men kan upplevas muskelfattig över ryggen. Ofta
är också en sådan häst väldigt öm i ryggmuskulaturen och kan även reagera vid
palpation över de starka ligament som håller samman tornutskotten.

Ryttaren kan märka av detta genom att hästen,
på sitt sätt, säger att sadeln inte passar. Exempelvis genom missnöje vid
sadling, att den sänker eller spänner ryggen vid uppsittning, att den får en
mer markbunden gång genom att den spänner ryggen, minskad framåtbjudning och
ovilja att göra vissa arbeten.

Det har varit mycket lyckosamt att jobba med
både massage, laser och stretchövningar för dessa hästar, men framför allt
att ägaren/ryttaren också får god hjälp att anpassa en sadel till hästen.

Kom ihåg att en häst är sällan bara dum eller
lat. Hästen brukar i största möjliga mån bita ihop och göra det vi ber dem
om, för hästen har en instinkt att den inte får visa sig svag. Gör den det så
finns risken att ”rovdjuren äter upp dem”.

Lyssna på din häst, den gör så gott den kan!

/Nina

Illustrationer ut boken ABC of The Horse



Hästens rörelser

Hästens rörelseapparat Posted on Sun, March 05, 2017 10:15:09

Att försöka förstå hur hästen rör sig är mycket intressant och ibland en stor utmaning. Ibland kan jag höra någon som beskriver att “min häst har alltid gjort/varit så”. Då tänker jag att då har den väl haft ett problem eller något som stör den under lång tid. Fritt att tolka som man vill, men så tänker jag.

Vad är normalt för hästen?
Allt det vi gör med hästen är, för den som varelse, rätt så onaturligt. Hästen är skapt för att vandra långa sträckor mellan mat och vatten och fly korta sträckor undan faror. Inte att springa så fort som möjligt på längre distanser, hoppa högt eller göra fina samlade rörelser i ett helt program. Det är människan som vill använda hästen till detta. Givetvis genom avel så får vi fram hästar som blir duktiga på det vi vill att de ska göra och vi utövar en grenspecifik träning som gör att de blir bra på det vi tränar dem på.
Men det är viktigt att tänka på att vi har ett otroligt ansvar för hästen, att ge den förutsättningar att vara frisk och hållbar, i den träning och skötsel vi ger den, på väg till våra gemensamma mål med hästen.
Rörelse och belastning för hästen är positivt, men det är när belastningen blir FÖR hög eller för enahanda, som gör att det finns risk för negativa påfrestningar på hästen.

Belastning eller rörelsestörning?
När det gäller det här med rörelser som finns det ett antal olika saker som man behöver tänka på som grund. Ett avvikande rörelsemönster kan bero dels på att hästen försöker avlasta en viss kroppsdel under själva belastningsfasen, en så kallad belastningshälta. Det andra, som jag många gånger träffar på som terapeut, är att hästen har ett avvikande rörelsemönster under själva rörelsefasen, en vad man kan kalla rörelsehälta, eller kanske mer riktigt en rörelsestörning.
Om jag möter en häst som uppfattas som halt under belastning så är det viktigt att poängtera att jag som terapeut inte kan “laga” en sådan hälta. Detta måste alltid diagnosticeras och behandlas hos en veterinär. Om en led i grund och botten är frisk och inte exempelvis har några lösa benbitar, pålagringar eller urkalkningar så är det inte troligt att det primärt uppstår en ledhälta i hästen. Den överbelastningen är ofta ett sekundärt svar på grund av en kompensation (avlastning) från annan del av kroppen eller nötning i form av ensidigt arbete.
En rörelsestörning kan på sikt leda till en belastningshälta, enligt mitt sätt att tänka. Kan man då hitta den primära orsaken till rörelsestörningen så finns chansen att hästen kan fungera bättre och vara mer hållbar över tid.
Viktigt i sammanhanget är så klart också att det veterinära samarbetet bör ske i alla sammanhang, för att på bästa sätt kunna diagnosticera eventuella problem hos hästen, oavsett om det är i en belastningsfas eller rörelsefas.
Bild: travhäst i träningsjobb med diagonalen vänster fram – höger bak som är i en belastningsfas. När leder, ligament, muskel- och senvävnad är frisk fungerar stötdämpningen fint och genererar också energi till hästen när hoven släpper från marken.

Var kan påverka?
Ja, det här blir en övergripande summering och ett litet “skrap” på ytan, för det finns så klart lika många teorier och förklaringar på detta som det finns hästar. Det är mycket viktigt att inte tolka vissa rörelsebeteenden och symtom på ett slentrianmässigt sätt. Då är det lätt att missa viktiga detaljer på den aktuella individen. Men, jag vill ge min syn på detta, i stora drag.
När det finns en rörelsestörning på hästen så kan det vara påverkat av ett antal olika faktorer, förutsatt att det inte finns veterinära anmärkningar på hästen:
Den eller de muskler som utför en rörelse, som böjer eller sträcker en led, en så kallad agonist, kan vara påverkad. Om muskeln som ska kontrahera inte fungerar fullt ut kan den heller inte skapa en tillräckligt kraftfull eller specifik rörelse. Det finns också assisterande muskler i varje rörelse, de kallas för synergister. Dessa muskler måste också kunna fungera fullt ut för att rörelsen ska bli optimal.
Den eller de muskler som är antagonist, som motverkar en rörelse, måste också vara funktionella. Om de musklerna inte fungerar fullt ut kan de också hindra att en rörelse kan ske i sitt fulla rörelseomfång.
Oavsett om det är en agonist, synergist eller antagonist i en viss rörelse kan musklerna vara påverkad genom:
– En sträckning/bristning.
– Att nervfunktionen är påverkad.
– Att det finns aktiva triggerpunkter som gör att det finns en smärta i muskeln.
– Att muskeln är spänd och inte kan komma helt i ett avslappnat läge, för då kan den heller inte utvinna så stor kraft i ett kontraherat läge. Spannet mellan avslappnat och kontraherat läge blir mindre och muskeln tappar då lite av sin kraft och rörelseomfånget blir mindre.
– Låsningar vid en led – genom att det kan finnas spända muskler som påverkar rörelsen i en led, kan leden uppfattas som låst. Det kan också vara ligament som är med och påverkar att en led kan uppfattas som låst, det vill säga att den inte når sitt fulla rörelseomfång.

Det kan tyckas knasigt att den muskel som INTE utför kraften i en rörelse kan vara orsak till en begränsad rörlighet, men jag ska ge er en liknelse.
Om ni har träningsvärk i baksida lår, det vi kallar hamstrings, är det då mest smärtsamt att sträcka ut benet och knäet och ta ett nytt steg (när hamstrings sträcks ut) eller att skjuta ifrån och böja i knä (när muskeln kontraheras)? Jag tycker i alla fall att jag i det här läget har svårare för att sträcka ut en muskel som är kort genom exempelvis träningsvärk.
Med det sagt är det ju inte alltid så att hästen behöver ha träningsvärk för att den ska ha svårt att sträcka ut, utan exemplet var till för att ni ska få lättare att förstå principen med att en muskel som behöver vara smidig och kunna sträcka ut sig för att balansera en rörelse, också kan påverka rörselomfånget.

Bild: Att stretcha hästens muskler är en viktig del av vad man kan göra för att stimulera muskeln till förbättrad funktion.


Se helheten!
När jag ser på en häst i rörelse är det viktigt att få en helhetsbild över hästen och hur den använder sin kropp. Det ska vara en harmonisk rörelse genom hela kroppen. Om en häst sticker in ett bakben in under kroppen kan den göra det av olika anledningar, antingen är det benet “det starka” benet som hästen bär sig på, eller så behöver hästen sätta det mer in under kroppen för att den ska orka med, eftersom det andra bakbenet är starkare och orkar bredda och jobba utanför hästens frambenslinje (detta kan bero på vad det är för häst jag ser på, en travare breddar mycket med sina bakben i högre tempo).
Men det kan också vara så att hästen sticker in ett bakben in under kroppen för att det i själva verket är i samma sidas bog som den begränsande rörelsen sitter. Om hästen inte hinner rotera i sitt bogblad och har en god rörlighet i sin bogled kanske hästen löser detta genom att inte sätta bakbenet i samma linje som frambenet, för att inte slå på sig.
Om det då visar sig att det är en dålig rörlighet i bogen så kommer då nästa fråga – varför har den dålig rörlighet i sin bog? Är det primärt eller är det en sekundär kompensation för att hästen inte har en stark överlinje?
Att se helheten i hästen är som att lägga ett stort pussel, ibland har det pusslet 1000 bitar!

Jag försöker ha en ödmjuk inställning till varje individ som jag möter. För mig är det viktigt att se hästen i rörelse och att också lägga mycket tid på att palpera igenom hästen, för att sedan komma till slutsats om vilka områden på hästen som bör prioriteras behandlingsmässigt.

/Nina



Hästens bogled

Hästens rörelseapparat Posted on Tue, February 07, 2017 21:48:20

Ju mer jag försöker lära mig och förstå hästen och hur den fungerar, desto mer inser jag hur svårt det är…..
Men det är roligt och intressant!
I det här inlägget tänkte jag fokusera lite på en av hästens leder. Det är intressant, för bland olika branschfolk som jag möter så ser man på det här med leder på lite olika sätt. Travfolket är fantastiskt duktiga på att hålla koll på och vårda hästens nedre leder, från knän och nedåt. Ridfolket blir ofta förvånad när jag frågar hur de jobbar med sin häst som har så stora kotsenskidegallor. Ja, ni förstår att jag generaliserar, men i grova drag så är det så.

En led – rörelse mellan två eller flera skelettdelar
En led finns på alla ställen där två eller flera skelettdelar hålls samman. Starka ligament är ofta det som gör att leden blir stabil, genom att dessa håller om skelettdelarna i olika riktning. Så leder finns alltså inte bara från knän och nedåt, de finns i hela hästen.
Vissa leder har ligament och omsluts också av en ledkapsel. Andra leder saknar ledkapsel och vissa leder saknar också ligament. Ligament är en elastisk vävnad som endast har till uppgift att stabilisera en led.

Bogleden
Bogleden är en sådan led, som saknar ligament. Bogleden utgörs av nedre delen av bogbladet (scapula) och den övre delen av överarmen (humerus). Till skillnad från oss människor som också har ett nyckelben, saknas detta hos hästen. Det som stabiliserar bogleden är framför allt tre mycket starka och betydelsefulla muskler:
Biceps Bracchi i ledens främre (craniala) del
Subscapularis på ledens inre (mediala) del
Infraspinatus på ledens yttre (laterala) del.
Senfästena till dessa tre muskler fungerar som starka ligament för bogleden.
Bogleden är en inskränkt kulled, som främst rör sig i extension, flexion, abduktion och adduktion.
Inte nog med att bogleden bara hålls upp av muskulatur, så fungerar bogbladet på samma sätt. Den övre delen av bogbladet är inte sammanfogat med någon annan skelettdel, utan hålls upp av starka muskler och ligament.
Med detta som bakgrund så förstår ni att det är lätt att känna att hästens rörlighet i bogen snabbt kan ändras om något oförutsett händer i hagen eller under ett träningspass, att någon av dessa muskler som bidrar till rörelse i bogen blir påverkad.

Biceps bracchi
En mycket viktig muskel på hästen och som i högsta grad påverkar rörelsen i bogen är Biceps bracchi. Det är en spännande muskel. Själva muskelvävnaden är inte speciellt stor i sin volym, även på en vältränad häst. Men, till skillnad mot för människans biceps så har hästen en kraftig sena som löper genom hela muskeln. Senan finns innanför själva muskelvävnaden och ligger alltså närmare bogled och det övre utskottet på överarmsbenet. Det är av största vikt att bicepssenan är elastisk och spänstig. En häst med en öm och spänd bicepssena får en tydlig försämring av sitt framsteg.
Tänk dig ett starkt gummiband – det är bicepssenan. När hästen har sin hov i marken, böjer sin bogled och för kroppen framåt, sträcks senan ut, likt som du spänner ett gummiband. I samma stund som hoven rullar över och släpper ifrån marken liknas det vid att du släpper iväg det spända gummibandet. Senan ger alltså frambenet väldigt mycket kraft till att föras framåt igen, utan att bara använda enbart muskelkraft.
På en stark och elastisk sena fungerar det är jättebra, men på en sena som är spänd och öm får hästen inte ut lika mycket kraft i rörelsen. Den spända senan och muskeln kan också påverka den underliggande bursan, som verkar som ett skydd från underliggande skelettdelar och den känsliga sen- och muskelvävnaden. Får hårt belastning och tryck på bursan kan göra den inflammerad, och så får du en ännu större cirkel av problem i hästens rörelse.
En bursit behöver diagnosticeras av veterinär, med ultraljud. En spänd och öm bicepsmuskel och sena kan bli bättre av rätt sorts träning, laser, stretching och rörelseövningar.
Bildtext: Här kollas rörlighet i bogled på en häst. Rörelseövningen är också ett sätt att mobilisera leden, att jobba med dess rörelseomfång.

Viktigt i sammanhanget är också att fundera på varför hästen blivit så spänd i sin biceps. Med det sagt menar jag att det är viktigt att försöka få en helhetsbild av hästens kropp och hur den använder den och att inte bara “laga” ett problem och köra vidare som vanligt. Det tänket behöver man ha med sig oavsett vilket typ av problem hästen har.