Att försöka förstå hur hästen rör sig är mycket intressant och ibland en stor utmaning. Ibland kan jag höra någon som beskriver att “min häst har alltid gjort/varit så”. Då tänker jag att då har den väl haft ett problem eller något som stör den under lång tid. Fritt att tolka som man vill, men så tänker jag.

Vad är normalt för hästen?
Allt det vi gör med hästen är, för den som varelse, rätt så onaturligt. Hästen är skapt för att vandra långa sträckor mellan mat och vatten och fly korta sträckor undan faror. Inte att springa så fort som möjligt på längre distanser, hoppa högt eller göra fina samlade rörelser i ett helt program. Det är människan som vill använda hästen till detta. Givetvis genom avel så får vi fram hästar som blir duktiga på det vi vill att de ska göra och vi utövar en grenspecifik träning som gör att de blir bra på det vi tränar dem på.
Men det är viktigt att tänka på att vi har ett otroligt ansvar för hästen, att ge den förutsättningar att vara frisk och hållbar, i den träning och skötsel vi ger den, på väg till våra gemensamma mål med hästen.
Rörelse och belastning för hästen är positivt, men det är när belastningen blir FÖR hög eller för enahanda, som gör att det finns risk för negativa påfrestningar på hästen.

Belastning eller rörelsestörning?
När det gäller det här med rörelser som finns det ett antal olika saker som man behöver tänka på som grund. Ett avvikande rörelsemönster kan bero dels på att hästen försöker avlasta en viss kroppsdel under själva belastningsfasen, en så kallad belastningshälta. Det andra, som jag många gånger träffar på som terapeut, är att hästen har ett avvikande rörelsemönster under själva rörelsefasen, en vad man kan kalla rörelsehälta, eller kanske mer riktigt en rörelsestörning.
Om jag möter en häst som uppfattas som halt under belastning så är det viktigt att poängtera att jag som terapeut inte kan “laga” en sådan hälta. Detta måste alltid diagnosticeras och behandlas hos en veterinär. Om en led i grund och botten är frisk och inte exempelvis har några lösa benbitar, pålagringar eller urkalkningar så är det inte troligt att det primärt uppstår en ledhälta i hästen. Den överbelastningen är ofta ett sekundärt svar på grund av en kompensation (avlastning) från annan del av kroppen eller nötning i form av ensidigt arbete.
En rörelsestörning kan på sikt leda till en belastningshälta, enligt mitt sätt att tänka. Kan man då hitta den primära orsaken till rörelsestörningen så finns chansen att hästen kan fungera bättre och vara mer hållbar över tid.
Viktigt i sammanhanget är så klart också att det veterinära samarbetet bör ske i alla sammanhang, för att på bästa sätt kunna diagnosticera eventuella problem hos hästen, oavsett om det är i en belastningsfas eller rörelsefas.
Bild: travhäst i träningsjobb med diagonalen vänster fram – höger bak som är i en belastningsfas. När leder, ligament, muskel- och senvävnad är frisk fungerar stötdämpningen fint och genererar också energi till hästen när hoven släpper från marken.

Var kan påverka?
Ja, det här blir en övergripande summering och ett litet “skrap” på ytan, för det finns så klart lika många teorier och förklaringar på detta som det finns hästar. Det är mycket viktigt att inte tolka vissa rörelsebeteenden och symtom på ett slentrianmässigt sätt. Då är det lätt att missa viktiga detaljer på den aktuella individen. Men, jag vill ge min syn på detta, i stora drag.
När det finns en rörelsestörning på hästen så kan det vara påverkat av ett antal olika faktorer, förutsatt att det inte finns veterinära anmärkningar på hästen:
Den eller de muskler som utför en rörelse, som böjer eller sträcker en led, en så kallad agonist, kan vara påverkad. Om muskeln som ska kontrahera inte fungerar fullt ut kan den heller inte skapa en tillräckligt kraftfull eller specifik rörelse. Det finns också assisterande muskler i varje rörelse, de kallas för synergister. Dessa muskler måste också kunna fungera fullt ut för att rörelsen ska bli optimal.
Den eller de muskler som är antagonist, som motverkar en rörelse, måste också vara funktionella. Om de musklerna inte fungerar fullt ut kan de också hindra att en rörelse kan ske i sitt fulla rörelseomfång.
Oavsett om det är en agonist, synergist eller antagonist i en viss rörelse kan musklerna vara påverkad genom:
– En sträckning/bristning.
– Att nervfunktionen är påverkad.
– Att det finns aktiva triggerpunkter som gör att det finns en smärta i muskeln.
– Att muskeln är spänd och inte kan komma helt i ett avslappnat läge, för då kan den heller inte utvinna så stor kraft i ett kontraherat läge. Spannet mellan avslappnat och kontraherat läge blir mindre och muskeln tappar då lite av sin kraft och rörelseomfånget blir mindre.
– Låsningar vid en led – genom att det kan finnas spända muskler som påverkar rörelsen i en led, kan leden uppfattas som låst. Det kan också vara ligament som är med och påverkar att en led kan uppfattas som låst, det vill säga att den inte når sitt fulla rörelseomfång.

Det kan tyckas knasigt att den muskel som INTE utför kraften i en rörelse kan vara orsak till en begränsad rörlighet, men jag ska ge er en liknelse.
Om ni har träningsvärk i baksida lår, det vi kallar hamstrings, är det då mest smärtsamt att sträcka ut benet och knäet och ta ett nytt steg (när hamstrings sträcks ut) eller att skjuta ifrån och böja i knä (när muskeln kontraheras)? Jag tycker i alla fall att jag i det här läget har svårare för att sträcka ut en muskel som är kort genom exempelvis träningsvärk.
Med det sagt är det ju inte alltid så att hästen behöver ha träningsvärk för att den ska ha svårt att sträcka ut, utan exemplet var till för att ni ska få lättare att förstå principen med att en muskel som behöver vara smidig och kunna sträcka ut sig för att balansera en rörelse, också kan påverka rörselomfånget.

Bild: Att stretcha hästens muskler är en viktig del av vad man kan göra för att stimulera muskeln till förbättrad funktion.


Se helheten!
När jag ser på en häst i rörelse är det viktigt att få en helhetsbild över hästen och hur den använder sin kropp. Det ska vara en harmonisk rörelse genom hela kroppen. Om en häst sticker in ett bakben in under kroppen kan den göra det av olika anledningar, antingen är det benet “det starka” benet som hästen bär sig på, eller så behöver hästen sätta det mer in under kroppen för att den ska orka med, eftersom det andra bakbenet är starkare och orkar bredda och jobba utanför hästens frambenslinje (detta kan bero på vad det är för häst jag ser på, en travare breddar mycket med sina bakben i högre tempo).
Men det kan också vara så att hästen sticker in ett bakben in under kroppen för att det i själva verket är i samma sidas bog som den begränsande rörelsen sitter. Om hästen inte hinner rotera i sitt bogblad och har en god rörlighet i sin bogled kanske hästen löser detta genom att inte sätta bakbenet i samma linje som frambenet, för att inte slå på sig.
Om det då visar sig att det är en dålig rörlighet i bogen så kommer då nästa fråga – varför har den dålig rörlighet i sin bog? Är det primärt eller är det en sekundär kompensation för att hästen inte har en stark överlinje?
Att se helheten i hästen är som att lägga ett stort pussel, ibland har det pusslet 1000 bitar!

Jag försöker ha en ödmjuk inställning till varje individ som jag möter. För mig är det viktigt att se hästen i rörelse och att också lägga mycket tid på att palpera igenom hästen, för att sedan komma till slutsats om vilka områden på hästen som bör prioriteras behandlingsmässigt.

/Nina