Att prova ut en sadel till en häst vet många kan vara ett stort bekymmer. Ibland när jag träffar en häst som visar tecken på ömhet i ryggen kan jag ibland mötas av en trött blick från hästägaren där denne menar att de har en utprovad sadel till hästen. Jag förstår problematiken och jag är inte rätt person att prova ut en sadel, jag kan bara känna att hästens rygg inte fungerar optimalt.

Hästens rygg är egentligen inte till för att
bära någon vikt, utöver sin egen. Det är lätt att vi människor glömmer bort det
när vi håller på med de här stora fantastiska djuren. Hästens bröstrygg består av 18 stycken
bröstkotor som vardera har ett revbenspar kopplat till sig.

Bild: Hästens 18 bröstkotor med tornutskott som vi känner som ryggrad och revbenspar som formar bröstkorgen

Bakom dessa 18 kotor övergår den bakre delen av hästens rygg i ländkotor. Dessa kotor har inte några revben kopplade till kotkroppen, men till skillnad från bröstkotornas korta tvärutskott är ländkotornas tvärutskott väldigt långa och tunna, likt flygplansvingar. När vi lägger en sadel på hästens rygg är det
oerhört viktigt att sadeln passar för hästen, just för den hästen.

Bild: Sista bröstkotan (Th18) och första ländkotan (L1) med dess långa tvärutskott

Jag vill poängtera att jag inte är någon
sadelutprovare och att jag inte ger några detaljerade utlåtanden gällande
sadelns passform till hästen, utan snarare generella rekommendationer i de fall
jag upptäcker att ryggproblem KAN vara kopplade till sadeln. Jag hänvisar
alltid kunden att ta en dialog med en väl utbildad sadelutprovare.

Några vanliga kopplingar mellan ryggproblem
och sadlar som jag ser ganska ofta på hästar som jag behandlar är att sadeln
antingen är för lång för hästen bröstrygg, eller att kanalen under sadeln är
för smal.

Om sadeln är för lång, eller ligger för långt
bak på hästens rygg betyder det att den ligger placerad bakom den 18:e och
sista bröstkotan. När det kommer vikt på ländkotorna och dess känsliga
tvärutskott blir den en jobbig belastning för hästen. Hästen skyddar länden
genom att spänna muskulaturen och ofta känner jag också att dessa hästar är
ömma vid palpation vid lumbosakralleden, som är leden mellan sista ländkotan
och främre delen av korsbenet.

En häst med en spänd länd kommer att få sämre
rörlighet och ryttaren kommer att märka av detta, kanske genom en sämre
bakbensaktivitet i galoppen, eller att hästen tappar spänst och framåtbjudning.

Om sadeln egentligen är lagom stor för hästen
i längd men ändå glider bak kan det bero på att sadeln är bredare än hästens
rygg.

Om sadeln har en för smal kanal kommer
sadelns bossor att ligga an mot hästens tornutskott, den del av kotan som vi
kan palpera mitt på hästens ryggrad. Tänk dig själv om du har packat en
ryggsäck där något ligger och trycker mot ryggraden, det behövs inte så mycket
tryck för att vi ska tycka att det är obekvämt. En kanal bör ha minst 3-4
fingrars bredd.

Bild: En sadel med för smal kanal, knappt 3 fingrar får plats.

Bild: En sadel med en kanal där 4 fingrar får plats.

En häst som har en sadel med för trång kanal kan
många gånger få en tillbakabildad muskulatur vid hela sadelläget eller närmast
ryggraden. Hästen kan ha en fin och väl
utvecklad muskulatur i övrigt, men kan upplevas muskelfattig över ryggen. Ofta
är också en sådan häst väldigt öm i ryggmuskulaturen och kan även reagera vid
palpation över de starka ligament som håller samman tornutskotten.

Ryttaren kan märka av detta genom att hästen,
på sitt sätt, säger att sadeln inte passar. Exempelvis genom missnöje vid
sadling, att den sänker eller spänner ryggen vid uppsittning, att den får en
mer markbunden gång genom att den spänner ryggen, minskad framåtbjudning och
ovilja att göra vissa arbeten.

Det har varit mycket lyckosamt att jobba med
både massage, laser och stretchövningar för dessa hästar, men framför allt
att ägaren/ryttaren också får god hjälp att anpassa en sadel till hästen.

Kom ihåg att en häst är sällan bara dum eller
lat. Hästen brukar i största möjliga mån bita ihop och göra det vi ber dem
om, för hästen har en instinkt att den inte får visa sig svag. Gör den det så
finns risken att ”rovdjuren äter upp dem”.

Lyssna på din häst, den gör så gott den kan!

/Nina

Illustrationer ut boken ABC of The Horse